Artikel 32 i CMR-konventionen: varför ett arkiv på tre år kan vara för sent

En överdebitering på fraktförarens faktura försvinner inte. Rätten att kräva den gör det.

Ett år, inte tre

Artikel 32 i CMR-konventionen anger att preskriptionstiden för anspråk som uppkommer ur befordran som omfattas av konventionen är ett år.

Tre år gäller endast vid uppsåt eller sådan vårdslöshet som enligt lagen i den domstol där talan väckts likställs med uppsåt. Och det är avgörande: om ett handlande är av det slaget avgörs av domstolen, inte av den som framställer kravet. Att på förhand utgå från tre år är riskabelt.

Starten är inte fakturadatumet

Intuitivt skulle man tro att tiden löper från det att fakturan mottogs. Konventionen säger något annat.

Vid partiell förlust, skada eller dröjsmål — från utlämningsdagen. Vid total förlust — trettio dagar efter den avtalade tiden eller sextio dagar från det att godset togs emot.

I alla andra fall — efter utgången av tre månader från det att fraktavtalet ingicks.

En överdebiterad faktura, en felaktigt tillämpad tariff, ett fel i bränsletillägget och en dubblett hör alla till den sista kategorin.

Startdagen räknas inte in i tiden.

Vad det betyder i siffror

Ett avtal ingått den 1 mars 2025. Tiden börjar löpa den 1 juni 2025 och slutar den 2 juni 2026.

Femton månader från avtalet. Inte tre år.

Om granskningen görs i september 2026 är anspråken från det avtalet redan preskriberade — trots att fakturorna hade legat i arkivet knappt arton månader.

När CMR inte gäller

Artikel 32 har ett brett tillämpningsområde: den omfattar inte bara anspråk grundade på enskilda artiklar i konventionen, utan alla anspråk som har samband med befordran som omfattas av CMR.

Men ett speditionsavtal är inte ett fraktavtal. På ett speditionsavtal med samband med internationell befordran är artikel 32 inte tillämplig, och den nationella — vanligen längre — tiden gäller i stället.

Det innebär att samma avvikelse kan ha ett helt annat fönster beroende på vilket avtal som undertecknats. Den frågan är värd att reda ut före granskningen, inte efter.

Den praktiska slutsatsen

Den första frågan före start är inte ”hur mycket kan vi hitta”. Den första frågan är ”vad kan fortfarande krävas”.

Och om något snart löper ut är det värt att framställa kravet dessförinnan — eftersom ett skriftligt krav avbryter tidens löpande.