Den osynliga avgiften: varför fraktägare betalar för mycket för containerliggetid varje år

När en importör eller exportör i Östersjöregionen får en faktura från ett rederi för containerliggetid — "detention and demurrage", förkortat D&D — betalar de flesta den helt enkelt. Inte för att de håller med om beloppet, utan för att de saknar tid, kompetens eller vilja att bestrida det. Det är en begriplig reaktion på ett system byggt så att en tvist kostar mer än att betala.

Vad det verkligen kostar

Globala D&D-avgifter uppgår till cirka 22 miljarder dollar per år — detta belopp betalar fraktägare till rederier för att hålla containrar längre än den avtalade fria tiden. En del av detta är berättigat: containern stod verkligen längre än avtalet tillåter. Men en betydande del är fel som ingen kontrollerar.

Felen har flera källor och återkommer systematiskt, inte slumpmässigt:

• Start-/slutpunkt för beräkningen. Börjar den fria tiden vid lossning av fartyget eller vid meddelande till kunden? En skillnad på en till två dagar blir hundratals euro per container.
• Helger och helgdagar. Vissa avtal räknar kalenderdagar, andra vardagar.
• Hamnstockning. När en hamn på grund av egen stockning fysiskt inte kan ta emot en tom container faktureras kunden ändå oftast.
• Föråldrad eller felaktigt tillämpad taxa. Villkoren för fri tid ändras under avtalets löptid, och faktureringssystemet uppdateras inte alltid synkront.

Varför ingen bestrider

En typisk D&D-faktura är värd några tiotals till några hundra euro. Att bestrida den innebär att gå igenom avtalet, jämföra datum, skriva ett välgrundat krav till rederiet. På en medelstor speditörs ekonomiavdelning finns oftast ingen för detta — eller så finns någon, men dennes tid kostar mer än den potentiella avkastningen.

Stora rederier med välfinansierade juridiska team förhandlar mot en enda person som samtidigt jonglerar dussintals andra uppgifter. Asymmetrin är inte juridisk — den är operativ.

Vad som förändras

På den amerikanska marknaden antog Federal Maritime Commission (FMC) 2024 en regel som kräver att D&D-fakturor innehåller specifika obligatoriska datafält. Europa saknar motsvarande reglering — verifiering här måste vila på avtalsvillkor och faktiska data.

Teknik som för fem år sedan krävde ett stort team för manuell fakturagranskning kan idag automatiseras. Det ändrar inte behovet av att förstå sitt avtal — men det tar bort hindret som gör att de flesta inte ens försöker kontrollera.

Samma ekonomi kring manuell kontroll gäller inte bara D&D-fakturor — speditörer förlorar en jämförbar mängd timmar genom att manuellt skriva av data från CMR-fraktsedlar. Se vår artikel om hur mycket tid en speditör förlorar på att manuellt registrera CMR-data — samma argument tillämpat på en annan dokumenttyp.