Reklamationsfristen för fakturor i avtalet

Ett granskningsresultat kan vara riktigt och ändå oanvändbart. Det inträffar när fakturan med överdebiteringen är äldre än vad reklamationsfristen i avtalet tillåter.

Vad villkoret faktiskt gör

Fristen avgör inte hur många fel vi hittar, utan om de fel som hittas fortfarande är värda något. Därför är det det första vi läser i ett avtal, och därför beräknas granskningens omfattning utifrån den och inte utifrån hur många fakturor ni har samlat.

I praktiken: är fristen sju dagar från mottagandet av fakturan faller allt äldre bort ur omfattningen — oavsett hur mycket överdebitering som finns där. En frist på trettio dagar gör samma arkiv till ett helt annat resultat.

Rapporten anger därför omfattningen separat: hur många dokument som ligger inom fristen och hur många som inte längre gör det. Det andra talet är ofta det intressantare — det visar vad fristen själv kostar, till skillnad från transportörens fel.

En kort frist är inte nödvändigtvis sista ordet

Omfattas transporten av CMR-konventionen uppstår frågan om avtalsvillkoret avviker från konventionen. Det är en fråga, inte en slutsats: svaret ger ert juridiska ombud, och rapporten presenterar det precis så — med ordagrant citat, punktnummer och uppgiften att vi inte bedömer villkorets giltighet.

För det andra kan fristen inte ha börjat löpa alls, om den mottagna fakturan inte motsvarar vad avtalet självt anser vara en korrekt faktura. Just därför läses reklamationsfristen och specifikationskravet tillsammans.

Vilken formulering ni kan begära

Om avtalet omförhandlas hjälper en färdig text. Denna begär vi oftast:

Invändningar mot en faktura ska framställas inom [30] dagar från mottagandet. Fristen börjar inte löpa förrän en faktura som uppfyller specifikationskravet har lämnats.

Talet i hakparentes är en förhandlingsfråga; den andra satsen skyddar mot en frist som löper från ett dokument som inte går att kontrollera.