När avtalet låter transportören bestämma kursen

Det finns fynd som inte är krav. En valutamarginal som avtalet tillåter är just ett sådant.

Det betyder inte att den inte är värd att hitta. Tvärtom — det är ett av de få fynd vars resultat verkar framåt och inte kräver varken krav, frist eller motpartens samtycke.

Avtalets tre tillstånd

Det första: det finns ingen bestämmelse. Avtalet säger ingenting om valutakursen. Det är det vanligaste fallet. Kursen bestäms av den part som skriver fakturan, och något avtalsbrott finns inte, eftersom det inte finns något att bryta mot.

Det andra: bestämmelsen tillåter motpartens kurs. En formulering av typen ”omräkning sker till den kurs transportören fastställer”. Samma resultat, bara att ni nu har skrivit under det.

Det tredje: bestämmelsen anger en källa. ”ECB:s referenskurs på fakturadagen.” Bara här är skillnaden ett avtalsbrott.

De flesta företag vet inte vilket tillstånd de befinner sig i, eftersom valutabestämmelsen aldrig är föremål för diskussion när avtalet förhandlas.

Varför de två första tillstånden ändå är värda en räkning

När marginalen är laglig är resultatet inget krav utan en siffra: hur mycket den här avtalsbestämmelsen kostar er per år.

Den räknas ut exakt, utan antaganden. Man tar alla belopp som räknats om under året, räknar om varje belopp till referenskursen för den dagen och summerar skillnaderna. Det ger årsbeloppet.

Den siffran är ett bra förhandlingsargument, eftersom den har tre egenskaper som de flesta förhandlingsargument saknar: den är exakt, den kan kontrolleras från båda sidor, och den anklagar ingen. Ni säger inte att någon har handlat fel — ni säger att den här bestämmelsen kostar er så här mycket, och ber om att den ändras.

Vad ni ska be om

En bestämmelse som fungerar har tre delar. Utan den tredje ändrar de två första nästan ingenting.

Källan. Vems kurs. ECB:s referenskurs är det vanliga valet, eftersom den är offentlig, kostnadsfri, publiceras dagligen och har en historik som går att kontrollera även ett år senare.

Datumet. Vilken dags kurs — fakturadagen, avsändningsdagen eller betalningsdagen. Och, viktigast av allt, vad som gäller när ingen kurs publiceras för den dagen. ECB publicerar kurser på bankdagar, och därför saknar omkring en tredjedel av kalenderdagarna kurs. Utan den meningen fungerar bestämmelsen inte för helgfakturor.

Ingen marginal. En uttrycklig mening om att ingen ytterligare omräkningsmarginal tillämpas. Utan den kan referenskursen tillämpas och marginalen läggas på separat — formellt är bestämmelsen uppfylld.

En formulering som kan läggas fram i förhandling:

”Belopp som fakturerats i annan valuta än euro räknas om till den referenskurs som Europeiska centralbanken publicerat på fakturadagen; har ingen kurs publicerats den dagen, till den senaste kurs som publicerats före den dagen. Ingen ytterligare omräkningsmarginal tillämpas.”

Stäm av formuleringen med er egen jurist — detta är ett exempel, inte juridisk rådgivning.

Vad ni kan vänta er

För transportören är den här bestämmelsen ingen principfråga, så länge hans pris inte ändras någon annanstans. Det praktiska svaret blir ofta att en fast kurs är acceptabel, men att en annan rad då går upp.

Det är ett normalt förhandlingsresultat, och det är ändå till nytta: en marginal som var osynlig blir en rad som kan jämföras med ett annat anbud. En dold kostnad som blivit en synlig kostnad är ett bättre läge även när beloppet inte har ändrats.