Direktiv 2011/7: vilka rättigheter ni har och varför nästan ingen använder dem

Direktivet om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner gäller sedan 2013. Dess bestämmelser verkar automatiskt, men i praktiken är det en minoritet som använder dem.

Vad som står i det

Betalningstider. Vid B2B-transaktioner är den lagstadgade betalningstiden trettio kalenderdagar. Genom avtal kan den förlängas till sextio. En längre tid är möjlig endast om den inte är uppenbart oskälig mot borgenären. För offentliga organ gäller trettio dagar, i undantagsfall sextio.

Godkännandeförfarande. Om avtalet föreskriver ett förfarande för godkännande av varor eller tjänster får det inte pågå längre än trettio dagar. Det stänger den praxis där tiden formellt är kort men räknas från ett obestämt ”godkännandedatum”.

Ränta. ECB:s referensränta plus minst åtta procentenheter. Utgår automatiskt.

Fast ersättning. Minst fyrtio euro för varje faktura som betalats för sent, utan särskild motivering.

Ytterligare kostnader. Skäliga indrivningskostnader ersätts därutöver.

Var medlemsstaterna skiljer sig åt

Direktivet fastställer miniminivåer, och därför är de nationella genomförandena inte enhetliga.

I Tyskland tillämpas nio procentenheter över basräntan i B2B-förhållanden, inte åtta. I Polen är den fasta ersättningen trappstegsindelad efter fakturavärde i stället för ett enda belopp.

Den praktiska följden: den som verkar i flera länder måste räkna separat för varje land. Att tillämpa ett enda genomsnitt skulle ge fel resultat åt båda hållen.

Någon ny förordning kommer inte

I september 2023 föreslog kommissionen en förordning som skulle ha ersatt direktivet och infört en strikt gräns på trettio dagar utan möjlighet till förlängning. Parlamentet antog en ändrad version i april 2024.

I rådet blockerade medlemsstaterna förslaget. Senare ordförandeskap tog inte upp ärendet på dagordningen, och i lagstiftningsregistret anges ärendet som återkallat.

Den praktiska slutsatsen är enkel: det finns inget att vänta på. De gällande rättigheterna är de som verkat sedan 2013.

Varför de inte används

Tre skäl, och bara ett av dem är juridiskt.

Relationen. En kund är en kund, och ett räntekrav ser ut som början på en konflikt.

Siffran. För att kunna kräva måste man känna till beloppet, och ingen räknar ut det.

Proportionen. Fyrtio euro på en enskild faktura verkar obetydligt. Trehundra sent betalda fakturor om året ser annorlunda ut, men det beloppet ser man först när man summerar.

Det första skälet är verkligt och går inte att argumentera bort. Det andra och det tredje är enbart en fråga om att räkna.