Sjö och luft
50 % eller 100 %: hur EU:s ETS-omfattningsregel förändrar er faktura
Publicerad: 2026-09-20
Artikeln skriven av Vytautas Natys, vd för UAB NVGroup.
I EU:s utsläppshandelssystem för sjöfart finns en regel som är värd att kunna utantill, eftersom hälften av tillägget beror på den.
Fyra fall
Omfattningen bestäms av hamnarna vid resans start och slut.
När båda hamnarna ligger i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ingår 100 % av resans utsläpp i systemet. När en hamn ligger i EES och den andra inte — oavsett riktning — ingår 50 %. När ingen av hamnarna ligger i EES ingår resan inte alls i systemet. Separat debiteras liggetid i en EES-hamn — för denna gäller 100 %.
Regeln är symmetrisk: export från Europa och import till Europa behandlas på samma sätt.
Var fel uppstår
Den första källan är omlastningsresor. En container som reser från Shanghai via Algeciras till Klaipeda är juridiskt sett två resor: en icke-EES–EES (50 %) och en EES–EES (100 %). Om rederiets system behandlar detta som en enda resa kan resultatet bli antingen för högt eller för lågt.
Den andra källan är hamnar vars tillhörighet inte är självklar. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är inte detsamma som Europeiska unionen — det omfattar även Norge och Island. För yttersta randområden gäller separata bestämmelser. En hamn som intuitivt verkar europeisk är inte nödvändigtvis en EES-hamn i ETS-mening.
Den tredje är ett enkelt systemfel, där hela rutten tilldelas samma omfattning oavsett den faktiska resan.
Vad ni behöver för kontrollen
Tre saker.
Ett B/L med hamnkoder. Last- och lossningshamnarna med UN/LOCODE. Ett namn räcker inte — samma namn kan tillhöra flera hamnar.
En fakturarad med angiven omfattning. Om rederiet inte anger den måste ni fråga.
Fartygsuppgifter. Systemet gäller från 5 000 bruttoton. Mindre fartyg omfattas inte alls, och tillägget ska inte tillämpas på dem.
Vad ni inte kan beräkna själva
Om rederiet anger omfattningen är jämförelsen enkel. Om det inte gör det är det inte möjligt att återskapa basen från ett enda belopp — det kräver kunskap om både rederiets tariff för perioden och den tillämpade basen.
Det praktiska första steget är därför inte en beräkning, utan en begäran: be rederiet ange den tillämpade ETS-omfattningen på fakturor. Det kostar ingenting och gör hela raden kontrollerbar.