FuelEU Maritime och EU ETS: två förordningar, en faktura

Från 2026 kan det stå två miljötillägg på en sjöfraktfaktura, och från juli tre på rutter till och från Storbritannien. Den första fråga en avsändare ställer är oftast "är det inte dubbelbeskattning".

Nej. Men det är värt att förstå varför inte, eftersom det avgör vad som går att bestrida.

EU ETS beskattar mängden

Utsläppshandelssystemet fungerar enkelt: fartyget släpper ut ett ton koldioxid, och rederiet måste ha en utsläppsrätt för det tonnet. Utsläppsrätterna köps på marknaden och priset varierar.

Rederiet kan helt enkelt betala. Det är inget förbud mot utsläpp — det är priset på dem.

Från 2026 gäller systemet i full omfattning på 100 %, och det omfattar inte bara koldioxid utan även metan och dikväveoxid.

FuelEU reglerar intensiteten

FuelEU Maritime angriper frågan från andra hållet. Den fastställer inte hur mycket som får släppas ut. Den fastställer hur hög växthusgasintensiteten får vara i den energi som används ombord — och den räknas inte från tanken utan från brunnen, inklusive produktion och leverans av bränslet.

Skillnaden är praktisk: det går inte att betala och segla vidare. Varje fartyg har ett årligt mål och en verifierad efterlevnadsbalans. Ett underskott kan täckas på fyra sätt — spara överskott till nästa år, låna från kommande år, gå med i en pool med fartyg som har överskott, eller använda renare bränsle.

Det femte alternativet är sanktionsavgiften: 2 400 € per ton VLSFO-ekvivalent. Den är medvetet fastställd i lag som det dyraste av alla alternativ — en avskräckande nivå, inte ett marknadspris.

Målen skärps

FuelEU är inte statisk. Kravet på minskad intensitet ökar: från 2030 6 %, från 2035 14,5 %, från 2040 31 %.

Det betyder att ett tillägg som i dag är litet kommer att växa enligt ett schema som går att förutse i förväg.

Vad som är lika i båda

Den geografiska omfattningen. Både ETS och FuelEU gäller 50 % av resans utsläpp när den ena hamnen ligger i EES och den andra inte gör det, och 100 % när båda hamnarna ligger i EES eller när fartyget ligger i en EES-hamn.

Redan ett enda anlöp av en EES-hamn under ett år skapar en rapporteringsskyldighet och ett möjligt underskott för den delen av resan.

Det är den enda regel som finns i lag och som inte beror på rederiet — och därför den enda som kan kontrolleras oberoende.

Det tredje lagret fungerar annorlunda

Från den 1 juli 2026 tillkommer det brittiska utsläppshandelssystemet, som gäller fartyg från 5 000 bruttoton. Men dess omfattning är inte en kopia av EU-regeln: det omfattar inrikes resor i Storbritannien (100 %), resor mellan Storbritannien och Nordirland (50 %) och utsläpp vid liggetid i brittiska hamnar.

Internationella resor som resor omfattas inte. I praktiken betyder det att ett brittiskt tillägg på resan Klaipeda–Felixstowe, beräknat på hela resan, är en fråga till rederiet — och inte i sig en korrekt beräkning enligt EU-logiken.

Vad det betyder för fakturan

Två rader är ingen dubbelbeskattning. Men två rader som slagits ihop till en betyder att ni inte längre kan kontrollera omfattningsregeln för någon av dem.